Grusåkning den 15 - 17 september(110918)
Så var en ny tur med AdventureBike Wermland avklarad! Den här gången var
det fyra danska åkare som deltog. "Baslägret" var i vanlig ordning förlagt
till Kils Golfklubb och servicen på
Golfrestaurangen var som vanligt på topp.
Dessutom hade vi kanonväder alla tre dagarna.
Det har ju regnat otroligt mycket de senaste veckorna och det gjorde
körningen litet svårare på vissa ställen, men samtidigt roligare. Det
skall ju vara några "udfordringer" också...
Allt flöt på utan större missöden eller vurpor, men min SuperEnduro verkar
ha fått motorproblem. Den började låta illa redan i början av turen och nu
är det ingen måtta på oljudet. Normalt låter ju en LC8-motor som ett
tröskverk, men nu låter den som tio! Får bli ett besök på verkstaden illa
kvickt.
Magnus (längst till höger) har åkt med mig förut och nu hade han lurat med
sig sin bror och två kamrater till. De ser ju nöjda ut!
Det var som sagt blött i markerna. Här är det i
normala fall en helt vanlig grusväg.
Tvådagars i Värmland (110627)
Årets Fyradagars enduro i Linköping blev ju tyvärr inställt p.g.a. för få
anmälda.
Tur då att man fått två dagars "hardcore" gruskörning i Värmland istället.
Det var fyra åkare från Tyskland, en från Danmark och så jag själv som
åkte några av de bästa vägarna/spåren i Fryksdalen under två dagar den
22-23 juni.
Vi bodde i en stuga i Gräsmark och första dagen drog vi söderut med
lunchuppehåll i Kil. Andra dagen blev det en tur till Torsby och tillbaka
till Gräsmark. Totalt fick vi ihop 45 mil på två dagar och då förstår ni
att vi inte tog 45:an... Hittade t.o.m. några "vägar" som jag aldrig åkt
tidigare.
Mina gäster körde rena endurohojar och de var mycket duktiga att köra fast
de bara betraktade sig som "Hobbyfahrer".
Man skall nog vara glad att man bor häruppe där vi har så gott om
grusvägar. Tyskarna berättade att det i princip är omöjligt att hitta
ställen att åka på i Tyskland. Själva åkte de till Belgien! eller Polen
för att hitta ställen.
Här i Värmland är det ju som tur är annorlunda...
Bra hojåkning, trevligt umgänge, grillning och bad i Grässjön på kvällarna
är receptet på "ein schönes Urlaub".
Bron var trasig så vad gör man? Glada miner under hjälmarna. Offroad!
Grusåkning 16 - 18 september2010
Torsdag - lördag den 16-18/9 kördes AdventureBike Wermlands hösttur. Ca 90
mil grusväg, traktorväg och offroad avverkades på tre dagar. Inte utan att
det kändes i kroppen på lördag eftermiddag...
Den här gången var det bara fyra deltagare förutom jag själv. Det var fyra
gasglada norrmän varav tre (Jann, Hans-Petter och Berndt) varit med flera
gånger förr och så var det Roy som var med för första gången.
Eftersom det var en liten grupp som alla var vana förare så kunde vi åka
undan ordentligt och vi hade ett bra flyt i körningen. Vi hade flyt med
vädret också. Det regnade nästan överallt, utom där vi råkade befinna oss
under de tre dagarna. Betydde perfekta vägar och absolut dammfritt alltså!
Årets turer är nu avslutade och vi får se om det blir någon fortsättning
nästa år. Har funderat en del på detta i år. Känner ibland att det kanske är
dags att förändra konceptet litet. Men det är klart - efter tre dagars bra
åkning tillsammans med dessa glada gutter så vet man aldrig...
Paus längs en av de större vägarna
Körning med Adventurebike Wermland
den 22-23 maj 2010
Den här våren hade jag ingen ordinarie vårtur, utan körde istället två dagar
med en mindre grupp. Det var tre åkare från Helsingborg som kom hit över
helgen, Guido, Christian och Björn. De två förstnämnda tyskar och den siste
skåning. Inga svenskar alltså :-) Alla tre jobbar på IKEA och
bor i Skåne.
Hojparken på den här turen bestod av idel KTM. Förutom min egen var det
ytterligare en Superenduro, en 690 och en 450.
450:n kördes av Björn som har ett förflutet inom både roadracing och cross.
Även Guido som körde 690:n har tävlat inom enduro, medan Christian är en
landsvägsåkare som sadlat om till den rätta sidan.
Som vanligt hade vi boende och mat vid Kils golfklubb och som vanligt var
servicen på topp.
För de tyska åkarna som berättade om hur svårt det är att hitta ställen att
åka på i Tyskland var det naturligtvis en upplevelse att få gasa i våra
(relativt) fria vidder. På lördag drog vi uppåt Sunne och Gräsmark - totalt
blev det ca 25 mil. På söndag blev det en litet kortare tur på de fina
vägarna runt Ransjön och Gårdsjö öster om Sunne.
Vi hade två mycket bra åkdagar och fantastisk tur med vädret. Det hade ju
regnat rejält dagarna innan, men under helgen höll det upp och vägarna var
otroligt bra. Mest imponerande på den här turen var nog inte vägarna trots
allt, utan det var Björn. Han råkade ut för en svår olycka i december när
han blev påkörd av en bil när han joggade och nu håller han på och
rehabiliterar sig. Han kan gå hjälpligt fast med svåra smärtor, men hoj
kunde han köra! Med hjälp av en speciell hållare för högerfoten på fotpinnen
var det bara att gasa (när han väl tagit sig upp på hojen).
Grusvägsåkning i Värmland är nog den optimala rehabiliteringen. Man kanske
skulle tipsa Försäkringskassan??
Björn, Guido, Christian. Hojarna och Björns
transportmedel när han inte åker KTM
Björns specialfotpinne.
Guido tror han är på autobahn...
Grusåkning i Värmland september 2009
Så var höstens grusåkning avklarad och det mesta flöt på som det skulle
och dessutom hade vi en osannolik tur med vädret - solsken alla tre dagarna
och uppåt 20 grader varmt på lördag eftermiddag. Kanon!
Efter en mycket regnig sommar hade det varit uppehåll i ett par veckor och
jag var litet orolig för att det skulle bli dammigt, men det var ingen
fara. Det finns mycket fukt kvar i marken och det märktes på sina ställen.
Vi var åtta åkare inklusive jag själv; tre danskar, tre svenskar och två
norrmän. Hojarna var litet större den här gången med en BMW R100 GS som
tungviktskung. Att den var tung märktes dock inte så mycket. Den och dess
danske förare tog sig fram imponerande bra på de besvärligaste ställen.
Nästan 1000 km x 8 avverkades på tre dagar och inga större incidenter
inträffade. Den enda "riktiga" vurpan stod jag själv för när jag bromsade
omkull på ett ställe där någon spänt en taggtråd tvärs över vägen. Ingen
skada skedd dock förutom att framlyktan på hojen pekade 45 grader åt
vänster efteråt. Några vältningar och fastkörningar hade vi förstås, men
det hör ju till.
Mat och service på Golfrestaurangen i Kil var på topp i vanlig ordning och
en av danskarna tyckte till och med att det var för bra. Korvgrillning och
boende i vindskydd kanske är mer äventyrsstuk än det här...
De rutter vi körde var desamma som i maj och i övrigt var också
arrangemanget sig likt med samling på onsdag kväll, boende och mat på Kils
Golfklubb och hojåkning i tre dagar.
På torsdag gick turen som tidigare västerut med Glaskogen på förmiddagen
och Sydvästvärmland med en kort sväng in i norra Dalsland på
eftermiddagen.
På fredag åkte vi norrut och käkade lunch i Torsby innan vi vände söderut
igen. Här måste det ha regnat otroligt mycket. På något ställe var vägen
helt bortspolad.
På lördag åkte vi till Gräsmark och drack kaffe. På vägen upp körde vi
bl.a. över Ängen, Tiskaretjärn och Kymmen. Kalasvägar! På tillbakavägen
till Kil blev det litet mer offroad och bergsklättring.
Kl. 1400 var vi tillbaka i Kil och kunde pusta ut och äta middag efter tre
dagars bra åkning.
Vi var inte ensamma på grusvägarna i Värmland de här dagarna. Både på
fredag och på lördag stötte vi ihop med hojåkare från BMW-klubben som var
ute och rastade sina boxrar (stötte ihop bildligt alltså!).
Det som imponerade mest på mig under de här tre dagarna var våra två
oldboys Leif (950 Adventure) och Gösta (640 Adventure). Två glada
pensionärer (den äldste 68 år!) som gasade på ett sätt som hade gjort de
flesta ynglingar avundsjuka. Sån vill jag också bli när jag blir stor!
Här är några bilder. Fler kommer när bidrag strömmat in.
En BMW HPN! Är den äkta måntro?
Nordisk förbrödring...
Gösta gasar
Bron var med i år också. Nu i ännu sämre skick än
tidigare.
Här är dom! Från vänster: Jann, Berndt, Flemming,
Jens, Gösta, Pauli och Leif.
Grusåkning i Värmland 13 - 16 maj 2009 I höstas var jag ju tvungen att lämna walk-over
som färdledare p.g.a. skada, men nu är det (nästan) full fart igen och
arrangemanget kunde gå av stapeln som planerat.
Konceptet var detsamma som i höstas och jag tycker vi har hittat formerna på ett
bra sätt. Det praktiska runt omkring funkar fint, mycket tack vare bra
mottagande på Kils Golfklubb. Särskilt måste mat och service i restaurangen omnämnas. Tack Karin Sohl med personal!
Sju åkare deltog förutom jag själv. En deltagare fick förhinder i sista stund,
men istället hade vi ett par "gäståkare" med. Vi hade tre mycket bra åkdagar med
fint väder och minst sagt varierande körning. Här kommer en liten rapport:
Dag 1 - torsdag den 14 maj Första dagen åkte vi liksom tidigare västerut och körde via Nysäter upp till
Stömne, genom Glaskogen, stannade till för lunch i Sandaholm och fortsatte sedan
en sväng söderut längs sjön Östra Silen och efter en sväng in i norra Dalsland
tillbaka norrut via Svanskog och Nysäter. I Svanskog fick de som ville testa
litet endurospår.
Allt flöt på utan större incidenter och vägarna var kanonfina efter att det
regnat litet natten innan. Vid 17.30-tiden var vi tillbaka i Kil efter en 8
timmars dagstur. Full arbetsdag alltså!
Dag 2 - fredag den 15 maj
Idag bar det iväg norrut runt Frykensjöarna. Dagens "gäståkare" var dakarföraren
Henrik Rahm på en 990 Adventure. Han skulle hålla föredrag på
GMC på lördagen så
han ville väl få inspiration och framför allt ville han nog att hojen skulle se
autentiskt skitig ut, vilket han lyckades med.
Vi körde via Frykerud, Renstad och Ämtervik till Sunne där vi hade det första
tankstoppet. Strax innan Sunne blev vi stoppade i en poliskontroll och alla fick
blåsa. Eftersom ingen var onykter var det bara att åka vidare. Obefintliga
blinkers och bortvibrerade nummerplåtar struntade de i och det var ju bra. Våra
norska vänner var nog litet förvånade över hur snälla våra svenska konstaplar
var.
Efter Sunne bar det över Höjden ner till Gräsmark, sandvägar, Lönnhöjden och
vidare mot Torsby via Gustafsdal och Grundsjön. Här finns några av turens allra
bästa vägar!
I Torsby tog vi en lunchpaus på torget och betraktade storögt folklivet. Några
av våra storstadsvänner tyckte att det var tur att deras barn inte behövde växa
upp där...
Färden gick vidare längs kända rallyvägar söderut och efter några mil var det
meningen att vi skulle åka en litet besvärligare sträcka, fullt körbar men ändå
litet av en utmaning med storhojar. Anslutningen till den här "vägen" är litet
bökig och när jag fick se en traktorväg som gick uppåt berget strax innan vi
skulle svänga gjorde jag en chansning och valde den - vi skulle säkert komma på
rätt spår snart. Inte. Vi kämpade oss uppför berget i ca 1,5 km på något som
åtminstone liknade en väg, men allt eftersom vi fortsatte blev det värre och
värre. Träd och surhål forcerades och till slut var det bara att inse att vi var
mitt ute i skogen med nio hojar varav fyra var KTM LC8:or. Ni vet hur det är vid
sådana här tillfällen, skall man ge upp eller fortsätta? Ger man upp och vänder
har man ingen lätt resa då heller så det som ändå fick oss att fortsätta var en
väg med vändplan som syntes som en hägring på GPS:en. Den skulle inte vara långt
borta... Det var den väl inte heller men en kilometer kan kännas långt ibland
och när vägen slutligen dök upp var det som att hitta en oas i öknen! Det här
blev litet jobbigare än jag hade tänkt och ett tag undrade jag vad jag hade
lurat ut mina gäster på, men de tyckte bara det var kul! Det här var gØy!
utropade Nils-Anders, bästa sträckan på hela turen! Ja, ja, han hade ju bara en
XR 650 att släpa på!
Efter att vi vilat drog vi vidare söderut och allt gick bra förutom att en katt
fick sätta livet till i Gårdsjö. Det var Jann som dödade den, men man kan inte
säga att det var hans fel eftersom två katter som jagade varandra sprang ut mitt
framför hojen. När ägaren kom ut med ett gevär trodde väl Jann att hans sista
stund var kommen, men det var katten och inte han som fick nådaskottet så färden
kunde fortsätta.
Kvällen avslutades med grillning, pilsner och allmänt ljug. Trötta föll vi till
sömns i våra stugor vid midnatt.
Dag 3 - lördag den 16 maj
Den här dagen var rutten litet kortare så att vi inte skulle behöva komma
tillbaks alltför sent. Vi drog åter norrut och passerade bl.a. Stensjön, Ängen
och Borrsjön. Stefan Johansson från Sunne hade hakat på längs vägen och han
ledde gruppen längs några av sträckorna. Efter tankning i Gräsmark drog vi
vidare söderut via Lersjöfors och Sunne. Efter Sunne ledde oss Stefan vidare på
riktiga kanonvägar varav vissa var nya även för mig. Efter ett tag hamnade vi i
Ransberg där ett enduroläger pågick med Joakim Ljunggren och Björne Karlsson som
ledare och vi kunde gotta oss åt det fina sällskapet och alla hojar.
Efter att ha glott en stund och konstaterat att det fanns de som var bättre än
oss på att köra drog vi hemåt Kil och avslutade det hela med en middag i
Golfrestaurangen.
Jag tror alla var nöjda med de tre dagarna. God mat, trevligt sällskap och
hojåkning på grus är livskvalitet!
Nedan publiceras några av mina bilder. Jag lägger ut fler allt eftersom jag får
in fler "bidrag".
Hans-Petter gasar i Svanskog medan andra väljer att titta
på.
En sten slog sönder Kunos kylare på fredagen, men det
fixades snabbt med kemisk metall och höll hela turen!
Den här bron fick vi inte köra över, så det blev att köra
bredvid.
Joakim Ljunggren och Björne Karlsson beundrar
stor-KTM:erna. Kanske ville Jocke byta bort den lilla 450:n?
Dom såg ut att kul i sandlådan i alla fall!
Grusåkning i Värmland 18 -20 september 2008
AdventureBike Wermland kallar jag ju numera min lilla rörelse som ordnar
grusturer på mc ett par gånger om året. Den här gången blev det ju inte som det
var tänkt för min del eftersom jag fortfarande har en bra bit kvar innan jag
blir återställd efter min olycka i augusti. Mc-åkning är det inte tal om -
att gå upp och nerför trappor på egen hand är väl ungefär vad jag klarar av i
form av fysisk aktivitet än så länge.
Att behöva ställa in turen hade ju varit tråkigt så när inte jag kan köra själv
är det ju tur att det finns bra kompisar! Stefan Johansson i Sunne fick frågan
om han kunde tänka sig att gå in som vikarierande guide - och han behövde inte
så lång betänketid för att svara ja. Med Stefan som färdledare kunde jag känna
mig lugn och planera vidare.
Konceptet för turerna har ändrats litet för varje gång, men nu
tror jag att vi har hittat en ganska bra totallösning för både grusåkningen och
allt runtomkring. Boendet var nu förlagt till
golfbanan i Kil som har två helt nya fyrbäddsstugor för uthyrning. Frukost
och middag på kvällen intogs i
golfrestaurangen (tack Karin Sohl för bra service!), så allt var samlat på
ett ställe. Dessutom ingick - liksom under vårturen - all bensin för deltagarna,
vilket gör att tankningarna flyter väldigt smidigt.
Vädret är ju alltid ett bekymmer, men nu hade vi tur och på
torsdag och fredag småstänkte det bara litet och på lördag var det kanonväder.
Åtta deltagare var inbokade den här gången - full grupp alltså. Så här såg
startfältet ut:
Mikael på XR 650, Felix Yamaha 450, Jann Husaberg 650, Kuno KTM 990, Rickard BMW
800GS, Gunnar KTM 525?, Hasse KTM 530? och Hans-Petter Husaberg 650. Stefan
Johansson körde först med sin KTM 525.
Av naturliga skäl kan jag själv varken bidra med bilder eller
åkrapporter, men om någon av er som var med har lust att bidra till
allmänbildningen så är det bara att maila era bidrag till mig. Jag vet ju att ni
hade kul!
Grusåkning i Värmland 14 -
17 maj 2008 Förra året började jag köra organiserade turer på grus tillsammans
med Olle Åberg och två turer kördes, en i maj och en i september. Vi hade ett
femtontal deltagare varje gång och turerna var mycket uppskattade.
I år var konceptet litet ändrat och jag körde själv med en mindre grupp
istället. Vägvalet var också litet mer offroadinriktat än tidigare. Antalet var
maximerat till åtta deltagare. Boendet var liksom i höstas förlagt till
Frykenbaden i Kil.
Nu blev vi inte åtta utan bara sex inklusive mig själv p.g.a. några sena
återbud. Gruppen bestod av Anneli på KTM 530, Kjell på KTM 690, Jarle på XR 650,
Lars-Göran på 950 SE, KartKjell på KTM 525 och så jag då på 950 SE. Kompetent
hojval alltså! Var vi själva lika kompetenta?
Dag 1 torsdag den 15 maj
Första dagen drog vi västerut. Först en sväng uppåt Glaskogen som ju bjuder på
fina vägar. Hela sträckan från Kålsäter - Stömne - Gängene - Granmon och tillbaka
söderut bjuder på fantastisk åkning. Det är inte bara vägarna som är fina utan
även omgivningarna (om man nu har tid att kolla på dom förstås...). Efter en
riktig berg- och dalbaneväg norr om Kålleboda var vi framme vid
Sandaholm där vi käkade lunch. Holländsk
köttbulle var gott!
Efter lunch drog vi söder om E18. Här fortsatte krokvägarna förbi bl.a. Egenäs
och Sillebotten. Strax innan Svanskog stannade vi till vid en grusgrop och
testade litet enduro. Norge vann...
Vid halv-sex tiden var vi tillbaka i Kil och hade kört ca 33 mil.
Vädret hade varit ganska bra, men det var litet väl dammigt på sina ställen, så
vi dansade en liten regndans på kvällen och hoppades det skulle hjälpa.
Dag 2 fredag den 16 maj
Regndansen hade hjälpt, för det hade kommit en hel del regn under natten.
Perfekt!
Idag var det dags att dra åt Fryksdalen. Vi körde uppåt Renstad, Tortan,
Herrgårdsängarna, Lersjöfors, Gräsmark och upp till Torsby där Skidtunneln
öppnade sin restaurang särskilt för oss. Litet info om tunneln fick vi också.
Ni som vet ungefär vilka vägar vi åkte förstår att vi inte hade tråkigt! Måste
säga att det är lika roligt varje gång man åker här även om man gjort det några
gånger nu.
Från Torsby och söderut åkte vi öster om Fryken längs kända rallysträckor. Här
mådde KartKjell som en prins.
Det är ju tyvärr ont om mackar på landet nuförtiden, så när vi kom till Annefors
borde det egentligen ha varit en mack där. En del hade små tankar och andra hade
törstiga hojar. Som tur var hade Stefan J. från Sunne glömt kvar en jeepdunk med 20 liter bensin
bakom en liten gran precis där, så det ordnade sig. På den bensinen tog vi oss
hem till Kil. Tack Stefan!
Det här var en kanondag. Vägarna var så där perfekt mjuka och fuktiga som de
skall vara och vi klarade oss nästan helt utan regn. Det stänkte litet på
slutet, men då är det bara att sätta maskrosblad på näsan så är det problemet
löst :-)
Två dagar och 70 mil hade avverkats utan incidenter. Måste ju bero på kompetenta
förare...
Dag 3 lördag den 17 maj
Regndansen hade funkat bra natt till fredag, men på lördag gick något snett. + 2
grader och regn som tidvis var snöblandat gjorde att vi ställde in dagens tur
och käkade en långfrukost på Golfrestaurangen i Kil istället.
Ingen körning alltså och det kanske var lika bra att det inte blev någon
38-milatur utan vila istället. Den åkning vi hade ägnat oss åt i två dagar
kändes i kroppen. Särskilt fredagsturen tog på krafterna. Funderar på att göra
om konceptet litet inför september och göra lördagens tur litet kortare. Man
skall ju orka jobba på måndag också...
I det stora hela var det dock ett lyckat arrangemang trots lördagens inställda
körning. En stor eloge till Karin på
Golfrestaurangen för ett trevligt bemötande och fantastisk service!
Grusåkning i Värmland i
september 2007
Efter den lyckade grusåkningen i maj var det dags för nästa tur den 13-15
september. Intresset för turen har varit stort och den blev fullbokad
ganska tidigt. I höst hade vi förlagt boendet till Frykenbaden i Kil
istället för Tvällen. Litet längre från de allra finaste grusvägarna
visserligen, men närmare till bensin och butiker.
På eftermiddagen den 12 september anlände folk på och med sina hojar och
vi åt gemensam middag och gick igenom praktiska frågor, säkerhet, mm.
Den här gången var vi sjutton personer. Femton gäster och två ledare varav
nio svenskar, sex norrmän och två danskar.
Hojparken såg ut så här: Yamaha TTR 600, BMW HP2, Honda AT (2 st), Yamaha
WR 450, KTM 525, Honda XR 650 (2 st), KTM 950/990 Adventure (4 st),
Yamaha Superteneré, Husaberg 650, BMW 1100 GS, Honda Dominator och KTM
Superenduro.
Dag 1 - torsdag den 13
september Första dagen gick västerut och till stor del på samma vägar som i
våras. Vi körde åt sydväst från Kil över Borgvik och Nysäter och vek av
norrut i Långserud. Här började de riktigt fina vägarna. Vi körde upp till
Stömne, sedan västerut genom Glaskogen och ner till Sandaholm där vi åt
lunch. Därifrån körde vi rakt norrut och ner till Sillerud, sedan vidare
runt Östra Silen, ner till Gårdsjö, sedan till Svanskog, Nysäter och
tillbaka till Kil. Totalt 35 mil.
Bland de riktigt fina sträckorna kan nämnas Kålsäter-Stömne,
Sandaholm-Nedre Tvängen och hela sträckan längs Östra Silen ner till sjön
Edslan i norra Dalsland.
Allt funkade bra och utan större problem. En avåkning i början av dagen
var enda incidenten.
Samling inför start dag 1. Det
gick kjempefint att köra motard i skogen.
Alla har tagit kisspaus utom
två. Hasse fick litet "war
wounds" på fredag
Dag 2 - fredag den 14
september När jag skulle åka iväg på fredag morgon iklädd knallgul
fluorescerande väst undrade min granne om jag skulle ut och leda en
dagisgrupp - och visst skulle jag det! Att köra grusväg med mc gör små
pojkar av de mognaste män.
Den här dagen åkte vi norrut över Renstad, Tortan, Västra Ämtervik,
Rottneros, Gräsmark, Torsby och tillbaka söderut på östra sidan av
Frykensjöarna.
Vädret var sämre eftersom det regnade fram tills på eftermiddagen, men
frågan var om det egentligen gjorde något. Vägarna blev om möjligt ännu
bättre av regnet och jag kom på mig själv flera gånger att tänka: "Har det
regnat sista milen eller inte?" Man tänkte inte på det eftersom åkningen
var så rolig (morsom - inte rolig - enligt norrmännen). Vissa av vägarna,
särskilt på vägen upp till Torsby var riktiga höjdare! Vägarna var också
litet svårare den här dagen och passagen av en till hälften uppruttnad bro
blev litet spännande.
I Torsby åt vi lunch i den nyöppnade restaurangen i skidtunneln. Efter
Torsby drog vi en kortsväng norrut och sedan vidare neråt Lakenesjön -
Ransjön - Nilsby och tillbaka. Inga incidenter förutom en rejäl highsider
strax efter Torsby för en av deltagarna. Inga större skador dock som tur
var. 32 mil blev det den här dagen.
Dag 3 - lördag den 15
september Lördagens åkning blev den längsta, både i mil och tid räknat. Vi drog
österut den här dagen och körde över Nykroppa, Grythyttan och ner till
Nora där vi åt lunch. Några mil norr om Nora samlades hela gruppen och
Leif från Nora lotsade oss ner till stan på några av hans favoritvägar.
Efter Nora drog vi över Villingsberg ner till Fjugesta och sedan västerut
igen. De finaste vägarna fanns från Nykroppa och fram till Nora. De sista
milen före Degerfors var också kanon.
Den här dagen hade vi några fler omkullkörningar och en av deltagarna fick
problem med hojen som måste fraktas hem med släp. Totalt sett en bra dag
dock, men litet väl mycket asfalt och stora vägar i början och slutet. 39
mil åkte vi.
Sammanfattning:
Kan bara konstatera att det finns en oändlig mängd fina vägar och natur
här i närområdet. Förhoppningsvis blir det några turer även nästa år. Det
verkade som om flera av deltagarna var sugna på att komma tillbaka. Hoppas
i så fall kunna renodla sträckorna ytterligare tills dess.
Offroad Tours 23-26 maj 2007
är namnet på de grusturer som jag och Olle Åberg arrangerar i år. Turerna
varar i tre dagar och basen för hela arrangemanget är Tvällens stugby 4
mil norr om Arvika. Du kan läsa mer om själva konceptet
här.
Här kommer en rapport från den första turen som genomfördes den 23 - 26
maj:
Efter att ett par personer tvingats hoppa av (en av dem p.g.a. en
mc-olycka), var vi femton personer som deltog i turen, inklusive oss
guider - fem danskar, fyra norrmän och sex svenskar.
Vad körde vi för hojar kanske någon vill veta? Så här såg startfältet ut:
2 st Yamaha Superteneré, 1 KTM LC4, 3 Africa Twin, 2 KTM 950 Superenduro,
3 KTM 640 Adventure, 2 KTM 950/990 Adventure, 1 Honda Dominator, 1 Yamaha
WR 450. En viss övervikt av KTM alltså. Onsdag 23 maj:
Kl. 19.00 samlades vi i Tvällens värdshus för välkomstmiddag och
säkerhetsgenomgång. Värdshuset ligger ca tre km från stugbyn och hade
öppet alla kvällar som vårt arrangemang pågick. Fantastiskt med en
gourmétrestaurang mitt ute i vildmarken. Torsdag 24 maj:
Morgonsamling dag 1
Vi samlades kl. 9 på morgonen och när alla attiraljer kommit på plats så
bar det iväg söderut på smala grusvägar. Jag som åkte först och Olle som
åkte sist hade fluorescerande västar som en säkerhetsåtgärd.
Det var alltså en ganska lång rad hojar som drog iväg. Vi hade bestämt att
köra tillsammans ner till Lenungshammar och sedan dela upp oss i två
grupper, en litet snabbare och en "normal".
Efter uppdelning bar det iväg i två grupper längs den helt underbart
krokiga och kuperade grusvägen mellan Lenungshammar och Södra Ström. I
Årjäng stoppade vi för lunch och en viss diskussion uppstod om hur vi
skulle köra, vilka grupperna skulle vara osv. Efter vissa språkproblem
(mest jag som inte förstod varje ord av danskan men när vi övergick till
engelska blev det lättare) och en praktisk övning där vi gick på led runt
några bensinpumpar bestämde vi oss för att testa att köra i en grupp med
rotationssystem. Detta betyder att ledaren alltid fortsätter att köra i
korsningar och att tvåan väntar in kömannen. Trean i gruppen hänger på som
ny tvåa och väntar in kömannen i nästa korsning, en ny tvåa tar över osv.
Fattar ni? Jag tror att jag gör det nu i alla fall...
Vi fortsatte i en grupp och efter ett tag funkade systemet riktigt bra.
Turen gick vidare på de fina grusvägarna runt Östra Silen och upp till
Nysäter där vi tog en kaffepaus vid macken. Från Nysäter åkte vi vidare
till Värmskog och vägen upp till Svannikeboda och vidare norrut. Norr om
Furtan vek vi in på dagens kanske roligaste väg, en riktigt smal och
krokig gräs-i-mitten-väg. Här inträffade tyvärr också en olycka. Olle
Åberg åkte omkull då han inte hann bromsa för en hoj som låg på vägen och
det slutade med vurpa och brutet nyckelben. Nåja, det hindrade inte Olle
från att köra själv till sjukhuset i Arvika och hem till Grums därifrån!
Någon mer åkning de andra dagarna var dock uteslutet för Olle. Tråkigt! Fredag 25 maj: Morgonsamling kl. 9 och förarmöte. Vi bestämde att åter dela upp oss i
två grupper, att köra rotationssystem i båda och att den första gruppen
skulle invänta den andra då och då. På det sättet höll vi ihop hela
gruppen men fick även bättre flyt. Så här körde vi resten av turen.
Eftersom Olle saknades tog Mats #10 på sig att leda den andra gruppen. Vi
laddade över rutten i hans GPS sen gick det hur bra som helst. Stort tack
för hjälpen Mats!
Den här morgonen hängde regnet i luften och det blev också en hel del regn
till och från under dagen. Trots det tråkiga vädret kanske fredagen ändå
blev den bästa åkdagen av de tre. Regnet gjorde att vägarna blev så där
härligt mjuka och dessutom blev det fler riktigt små skogsvägar den här
dagen.
Efter ett antal höjdarmil kom vi fram till restaurangen på
Tossebergsklätten vid
lunchtid. Det var inte dumt att få komma in i värmen och sätta sig och äta
nävgröt och fläsk framför den öppna spisen!
Lunchstopp på Tossebergsklätten
Efter Tossebergsklätten körde
vi vidare över Torsby, Lakene, Sunne och därifrån tillbaks till Gräsmark
och Tvällen. Lördag 26 maj:
Idag sken solen igen och turen gick först över Tiskaretjärn, ner till
Borrsjön och vidare till Ängen. Vilka vyer! Här är verkligen vackert och
särskilt vid den här årstiden.
Efter ytterligare ett antal grusmil stannade vi och åt på
Sillegården i Västra
Ämtervik. Ingen dum utsikt där heller!
Därifrån körde vi över Renstad, Tortan, Ängen, Gräsmark och tillbaks till
Tvällen. De tre dagarna var slut och vi hade avverkat ca 100 mil
värmländskt grus.
Nästa tur blir i september. Redan har folk från den här gruppen anmält sig
till höstturen, så jag tror nog man tyckte om Värmland.
Johnny Norrild hade kört Rally Touareg som en
uppvärmning... Jan Frid Norge och Henrik Söholt, formand i danska
klub Tenere
Arve elsker sin Adventure :-) Bandidos
på tur? Nej bara snälla grusåkare...
