Tävlingar

Fyradagars 2010
Fyradagars 2009
Fyradagars 2007
Fyradagars 2006
Fyradagars 2005

Fyradagars 2010 i Hässleholm
Årets Fyradagars är över och det är dags att summera.
Tävlingen gick i Hässleholm i Skåne med start- och målplats på Hässleholmsgården nästan mitt inne i stan. Dit anlände vi på söndag eftermiddag den 3/7. Hojen besiktigades och låstes in i Parc Fermé tillsammans med 200 andra intet ont anande hojar. Många av deltagarna bodde på campingen eller på vandrarhemmet på Hässleholmsgården. Själv hade jag hustrun med mig som mental rådgivare och vi bodde i Åhus skola norr om Hässleholmsgården. Det är också Catharina som varit fotograf.
Första tävlingsdagen gick runt omkring Hässleholm med ett enduro/rallyprov i Nösdala som första specialprov. Gick väl skapligt även om jag gjorde några småmissar. Dagen fortsatte med omväxlande gräs- enduro- och motocrossprov. Vädret var varmt och soligt i god fyradagarstradition. Var relativt nöjd efter första dagen, men kände att jag hade kört "sådär". Nåja - man bryr sig ju inte om det, utan är bara med för att ta sig runt...
Andra dagen gick åt Blekingehållet med lunchpaus vid Claessons Motor i Bromölla. Innan lunch körde vi bl.a. crossprov på Ripabanan där jag tyvärr gjorde tävlingens första riktiga miss och körde omkull i lössanden. Efter lunch körde vi ytterligare ett sandigt prov i en grusgrop i Vånga där jag dock tog mig runt utan incidenter, men fort gick det inte. Dagen avslutades med ett crossprov på Broby crossbana.
Tredje dagen blev mycket blandad vad gäller proven. Tävlingens höjdare (och kanske Fyradagarshöjdaren alla katgorier?) var specialprovet i Kungsbyggets slalombacke där vi körde upp- och nerför slalombacken i en böljande bana. Hysteriskt kul! Att få släppa loss alla hästkrafterna i Superenduron uppför berget var en fantastisk känsla. Alla förarna var lyriska efteråt. Lika lyriska var de inte efter enduroprovet i Skånes Fagerhult. En stenig och besvärlig bana där många körde fel p.g.a. en otydlig pilning. Själv körde jag rätt, men den förare jag mötte i spåret hade nog inte gjort det...
Fjärde dagen gick till Helsingborg med blandade prov och transportkörning uppe på Hallandsåsen. Dagens två första prov gick rent ut sagt dåligt med en fastkörning i första och en rejäl vurpa i andra provet som var ett ganska långt enduroprov i Helsingborgs endurobana. Inget att minnas alltå... Slutprovet var dock en minnesvärd historia, ett grässpeedwayprov där man startade sex åt gången och körde fyra varv runt en gräsbana. Jag startade tillsammans med delar av SOE Tuaregrallygänget så vi var nästan bara stor-KTMer i startfältet. Gjorde tyvärr en katastrofdålig start och hamnade sist i fältet, men jag höll min placering :-) och höll faktiskt avståndet till de andra också ganska bra när jag väl fått upp ångan. Kul var det i alla fall och ett mycket publikfriande prov.
När dammet lagt sig och tiderna räknats ihop var jag faktiskt tvåa i klassen (klass 8). Nu var vi bra fyra som fullföljde, men ändå... Litet surt var det för Andreas Hiis som körde i klass 8 i början, men som av någon outgrundlig anledning blev flyttad till en lättare klass. Han kör en KTM 640 Adventure och de väger väl ändå över 150 kilo?
Totalt sett var det en mycket bra tävling. Bra organiserat, bra väder och fantastiska transporter! Proven var lagom svåra för en sådan som mig och roadbooken funkade bra. Hojen har gått som en klocka och det enda mek jag behövt göra under fyra dagar och 100 mil (varav 20 specialprov) har varit att sträcka kedjan en gång. Naturligtvis hade man hoppats kunna köra litet bättre på en del prov, men jag är ganska nöjd ändå. En svårighet tycker jag är att man alltid (nästan) går ut på helt okända banor och man har inte aning om hur det kommer att se ut - men det är ju lika för alla.
Till slut måste jag ändå nämna Andreas Andersson från Borås som vann klass 6 på en 950 Superenduro. Han fick en totaltid på fantastiska 1.53.33. Som jämförelse kan ni ju ta dakartvåan Pål Anders Ullevålseter som vann klass 4 på 1.46.21 och det på en "riktig" endurohoj. Det visar väl vilken potential SE:n har med rätt förare bakom styret.
Resultatlista hittar du här.

Lugnet före starten. Någonstans i Skåne. Broby crossbana.

Krokigt... sandigt... och speedwayfinal!

Fyradagars 2009 i Skövde

Då har man kört Fyradagars igen då... Har deltagit några gånger tidigare med minst sagt blandat resultat - senast 2007 - (se nedan), men kunde inte låta bli att anmäla mig i år igen. Kanske berodde det på att jag suttit och glott på "reklamfilmerna" för tävlingen som man lagt ut på Svensk Enduro Supporterklubbs hemsida. Anmälde mig till alla fyra dagarna dessutom. Skall det va så skall det va!

Söndag den 28 juni
Kom till Grevagården söder om Skövde i god tid på söndagen efter att det varit en del strul innan med hjullager nära skärningsgränsen på bilen. Stort tack till Jonas Sundin på SM-bilar som lånade ut sin privata bil till mig då min måste lämnas på verkstaden! "Klart du måste åka 4-dagars" sade han.
Lastade av, besiktigade och ställde hojen i parc fermé (som var inne i ett ridhus en här gången). Så många hästkrafter har det nog aldrig varit på en och samma gång därinne förut.

"Ready For Race" = Fortfarande Hel och Ren

Måndag den 29 juni
Startade ganska sent första dagen och åkte till första provet i Nolheden några kilometer från startplatsen. Detta var ett gräsprov och kördes som prov ett alla fyra dagarna. Lättkörd bana även om jag hade litet problem med svängradien på SE:n eftersom man byggt banan i en inåtgående spiral på ett ställe.
Försökte ta det ganska lugnt på provet och det var för övrigt mitt mål för hela tävlingen: att klara alla prov och inte bry mig om tider eller övriga åkare.
Dagen fortsatte västerut med en blandning av enduro- och crossprov. Några var rejält jobbiga i värmen. I Hjo endurobana studsade jag av banan och ner i ett dike. Trodde jag skulle behöva ringa efter helikopter för att få ut hojen ur skogen, men jag lyckades jucka loss den och komma upp på banan igen. Förlorade några minuter, men kanske inte så mycket tid som det kändes när man står där och svär och sliter i full mundering och 30 graders värme.
Ytterligare några ganska jobbiga prov följde, bl.a. Garpabanan som är en crossbana med många branta backar och lös sand och Tibro endurobana som väl inte var så svår, men all lös och torr sand gjorde den ganska ansträngande med 950:n.

Tisdag den 30 juni
Den här dagen innehöll några riktigt kul prov, bl.a. en rallysprint på en rallycrossbana i Falköping och ett enduroprov med körning uppför de s.k. betongbackarna utanför Skövde. Detta är backar som byggts av militären för att testa klättringsförmågan hos stridsfordon så det är rejält brant! Svårast idag var nog enduroprovet i Falköping där vi körde en slinga runt motorstadion med några branta partier och en bana som var halkig efter att det kommit en regnskur innan.
Dagens incident inträffade på enduroprovet i Tidaholm där jag åkte omkull och bröt kopplingshandtaget. Kunde dock fixas med silvertejp och jag körde så resten av tävlingen.

Start vid rallysprinten i Falköping. "Silvertejp is the shit." Typisk tidskontroll. Totalt var det 23 stycken.

Onsdag den 1 juli
Den här dagen innehöll prov som passade storhojarna litet bättre. Vi började som vanligt med gräsprovet på Nolheden och körde sedan uppåt Lidköping och Kinnekulle. På slagghögarna runt Kinnekulle Ring körde vi en kuperad slinga som var ganska kul.
Lunch intogs i Hjelmsäter. På himlen syntes mörka moln, men det höll uppe under lunchen och eftersom det var stekhett längtade man nästan efter litet regn - och det skulle det bli!
Efter lunchen började det regna och åska och till slut vräkte det ner. Man kunde inte ha varit blötare om man badat! Ett tag var det nästan otäckt eftersom det var kraftig åska runtomkring och man satt och åkte på en stor metallklump ute på slätten. En tjock rökpelare steg upp från ett ställe där blixten slagit ner. När vi kom till Skara hade gatorna förvandlats till sjöar, taket på ett varuhus hade rasat in och när vi skulle köra under en viadukt var det bara att ta cykelvägen istället. Under viadukten var det en sjö och där syntes taket av en bil som fastnat. Som tur var hade den vindrutetorkarna på!
Vi kom dock fram till nästa specialprov som var en rallysprint i Forentorp. Sanslöst kul och framför allt snabbt mellan träden. Hade nog kunnat kört betydligt fortare här, men utslitet framdäck och blött gräs höll nere hastigheten.
Efter att ha kört ett gräsprov och ytterligare en gång i betongbackebanan var den här dagen slut. Kul körning och viss väderdramatik.

Det kom en regnskur i Skara. Betongbackarna. Jag valde den lilla... Lunch i hamnen i Mariestad.

Torsdag den 2 juli
Mitt mål hade som sagt varit att komma runt alla prov och strunta i tider och placering. Hade inte ens kollat resultaten, men eftersom andra var så vänliga att påminna mig om att jag faktiskt låg trea i klassen började tävlingsnerverna så smått att göra sig påminda. Hur skulle jag köra för att kunna hålla min placering tävlingen ut? Att köra lugnt och komma runt hade ju varit lyckat hittills så jag försökte påminna mig själv om det på varje prov.
Dagens prov var relativt enkla även om endurobanan i Mariestad säkert är jobbig om det är blött. Mellan dagens två sista tidskontroller var det bara en timme och då skulle man hinna med två specialprov och vara tillbaka vid målet inom den tiden. Klarade dock detta och kände mig otroligt nöjd då jag lämnade ifrån mig tidkortet den sista dagen.

Årets Fyradagars var överlag ett mycket bra arrangemang tycker jag. Lagom utmanade prov för oss amatörer, bra roadbooks och fina transporter runtomkring i Skaraborg. Tävlingen innehöll 23 specialprov och en total körsträcka på drygt hundra mil. Hojen har gått som en klocka och jag har inte ens behövt sträcka kedjan. Enda servicen var ett framdäcksbyte och kedjesmörjning. Bakdäcket - som var ett lätt använt Biltemadäck - höll hela tävlingen (för mina behov vill säga). Många byter ju däck på hojarna varje dag.
Skriver detta på lördag morgon och gubbkroppen har börjat återhämta sig. Placeringen då? Jag blev till slut trea i klass 8 (av totalt sex) och det var väl minst sagt i nivå med målsättningen. Får väl se om det blir några mer Fyradagars. Hoppas fler kan hänga på i så fall för detta är otroligt kul! Mer info finns på Tibro MK:s sida.

Ful och skitig men nöjd. Fyradagarsbonnbränna. Alla som deltar får medalj. Prisutdelning i tunga gubbklassen.

Fyradagarsbloggen - Fyradagars 2007 i Ånnaboda

Fredag 28 juni: Har man ingen blogg så finns man inte, därför startar jag här en liten kortlivad men ändå blogg som kommer att handla om mitt deltagande i 2007 års Fyradagars Enduro i Ånnaboda den 2 - 5 juli (om nu någon är intresserad av att läsa).
I år skall jag försöka köra alla fyra dagarna, får se hur det går. Är anmäld i tunga gubbklassen (förare över 50 och hojar över 150). Det där med tunga passar nog ganska bra på både förare och hoj i mitt fall.
Ånnaboda ligger norr om Garphyttan mellan Karlskoga och Örebro. Ganska nära alltså, så det är bara att komma och kolla för er som inte törs köra själva :-))
På måndag åker vi åt Hallsbergshållet, på tisdag norrut till Storå, på onsdag till Laxå och på torsdag till Karlskoga. Förmodligen kommer Öfallabanan att vara ett av specialproven på torsdag.

Årets förberedelser har faktiskt varit litet bättre än tidigare. Har hunnit träna en del både på och utan hoj så man kan ju hoppas på något bättre körning än förra årets felkörning/krasch/vält/bryt-elände. Har ju dessutom en betydligt bättre hoj nu.
Det värsta med att köra Superenduro är väl att man förväntas kunna köra också när man har en dylik - och visst är den bra mycket lättare och snabbare än AT:n, men det är fortfarande en både tung och hög hoj som inte passar i endurospåret. Det gäller att köra med huvudet när det blir besvärligt. Hojen är visserligen lättare än AT:n, men jag tycker den är minst lika jobbig att köra eftersom den höga effekten sliter hårt på kroppen. Förhoppningsvis går det väl litet fortare också...
Skall iaf försöka köra alla prov i år. Även om enduroproven är jobbiga så bör gräsproven bli desto roligare med SE:n.
Hojen är nu så gott som färdigpreparerad och tvättad efter gårdagens lerbad. Skall försöka hinna fixa litet skyddsplast att klistra på tanken och andra känsliga ställen. De modifieringar jag gjort kan du läsa om här.

I morgon fredag åker jag till Göteborg och kollar när dottern tävlar i friidrott. Kommer hem på söndag. En helg i stan med softande på Ullevis läktare och mat/öl på kvällarna bör väl vara den perfekta uppladdningen.
På söndag bär det iväg till Ånnaboda för anmälan och inlåsning av hojen i Parc fermé.

Söndag 1 juli kl. 23.20: Så har man då anmält sig, fått nummerlappar, besiktat hojen och låst in den i parc fermé. Starten går kl. 08.16 i morgon för min del.
Första specialprovet körs i en slalombacke i Ånnaboda och sedan bär det av till Nora, Gyttorp och Öfalla där vi kör två specialprov efter varandra.
Öfallabanan redan i morgon alltså. Överhuvudtaget är det mest enduroprov i år. Bara ett gräsprov och inget rallyprov - synd!
Det känns litet nervöst just nu faktiskt. De flesta kör ju rena endurohojar och vissa "stall" ser rejält proffsiga ut med egna bussar, racingtält och travar med däck i reserv, medan en annan är en glad amatör och sk. återfallknutte (man kanske skulle ha köpt sig en Yamaha Viagra i alla fall).
Men, men... det handlar ju om att åka hoj och ha kul i fyra dar. Ingen tävling, bara ta det lugnt, ingen stress, köra lugnt ............. ................................................................................................hm.......................................
Hursomhelst - i morgon kör vi. Gonatt!

Måndag 2 juli :-(

Tisdag 3 juli kl. 16.40: Är just återkommen från min läkare. "Du behöver inte oroa dig" sa han, det är bara mjukdelsskador. Efter dessa lugnande besked var det bara att halta ut till bilen och åka hem...
Som ni förstår var årets Fyradagars ingen höjdare i år heller för min del. Så här gick det:
Första specialprovet på måndag morgon var en bana uppför och nerför en slalombacke. Efter att ha åkt uppför på ena sidan och nerför på den andra var det dags att åka uppför igen och det var ganska brant och stenigt, så jag studsade ur spåret och blev stående vid sidan av banan. Efter mycket besvär kunde jag göra ett nytt försök att ta mig upp, men det slutade med en ny vurpa alldeles innan toppen. Ramlade neråt tillsammans med hojen och det kändes att det hände något i höger ben och vänster fot. Tog mig ändå ner till målet, men fick skamset erkänna att jag fuskat och inte kört hela banan. Kändes inte som det var nån större fara på kroppen trots allt.
Efter att ha böjt rätt en krokig växelspak och silvertejpat en bruten blinkers drog jag vidare mot första tidskontrollen som låg i Nora. Roadbooken visade vägar över Villingsberg, men den stämde otroligt dåligt och det blev totalkaos när ingen hittade och alla lekte följa John. Farligt var det också med stressade förare som åkte fram och tillbaka på de smala vägarna och även avåkningar förekom. Eftersom vi skulle till Nora så hängde jag på en grupp som åkte norrut och snart kände jag igen mig eftersom jag varit här och åkt förut. Vi kom fram i Dalkarlsberg och trots alla felkörningar så var jag i god tid till TK1.
Andra specialprovet gick på en endurobana i Gyttorp och det var inte lättkört precis eftersom det var ganska blött. Det var nu det började kännas att allt inte var som det skulle, kunde knappt stötta på vänsterfoten och kopplingshanden tog slut efter halva banan. Väl framme i mål efter att ha gyttjebadat flera gånger började jag grunna på om detta verkligen skulle gå.
Tredje specialprovet var Öfallabanan nordväst om Karlskoga och jag bestämde mig för att köra även här. Den banan är ju litet lättare, eller åtminstone inte lika blöt eftersom den går mest i tallskog. Banan är dock inte lätt överallt och efter ungefär halva banan stod det klart att här gällde det att komma i mål och sen skulle vara det över för i år.
Efter målgång var det lunch och jag kunde med nöd och näppe ta mig upp efter att ha suttit ner ett tag. Hade skadat både vänster fot, baksidan av höger lår och vänster handled.
Får se om det blir något mer fyradagars för min del. Om det skulle bli det så är det helt klart att jag måste träna mer ren enduro och då är SE:n inte riktigt rätt hoj för mig. Att det går att köra enduro med Superenduron är dock helt klart när man ser med vilken skicklighet vissa förare hanterar den i skogen. En 250 fyrakt vore naturligtvis idealet för mig, men, man vill ju ha en grushoj också, och kunna göra längre resor också, och, och...
Jag tycker att Fyradagars blivit mer en ren endurotävling än tidigare år då det var minst lika mycket crossprov, gräsprov, rallycrossbanor och annan lättare åkning. I år var det 16 enduroprov av totalt 24 specialprov. Synd tycker jag.
Hursomhelst denna korta blogg blev ännu kortare än planerat och nu blir det TV och läsning några dagar. SLUT.

*************************************************************************************************************

Fyradagars 2006 i Eskilstuna

Efter fjolårets Fyradagars i Borås hade jag fått blodad tand och anmälde mig även till årets tävling. Den här gången hade jag ytterligare en gubbe med mig - Eje Arvidsson som körde WR 426. Vi hade bara anmält oss till de två första dagarna, vilket skulle visa sig räcka gott och väl.
Förra årets tävling tyckte jag gick ganska skapligt om man tänker på förutsättningarna, men årets blev väl inte så lyckosam - men kul var det!

På söndag kväll anmälde vi oss vid starten på Vilsta Camping i Eskilstuna och hojarna låstes in i Parc Fermé för natten. I år var det inte riktigt lika många anmälda som i fjol. Kanske var det en del som prioriterade fotbolls-VM istället, vad vet jag?

Nr 46 förpliktigar..... Trångt i parcen Eje spanar in Annie Seel och Annie spanar in fotografen

Dag 1, måndag
Starten för min och Ejes del gick 08.19 på måndag och det var varmt redan då. Senare på dagen skulle det bli 30 grader och stekande sol.

Specialprov 1 - Enduroprov Gröndal
Bantningstips och diverse mirakelkurer finns det ju gott om i tidningarna och här kommer ytterligare ett tips: Släpa en Africa Twin genom ett stenigt endurospår i stekande sol, iklädd full mc-mundering och se till att ramla omkull ofta så att du får lite extra lyftträning emellanåt. Jag garanterar att om du kör detta pass dagligen i några dagar så kommer kilona att rasa. Förmodligen kommer du inte ens att överleva.
Åtminstone var det så jag kände det. Så här gick provet:
Banan började med en stenig sand/crossbana som visserligen var tuff men inte alltför svår ens för en AT. Efter ca två tredjedelar av banan vek den dock av inåt skogen och här började svårigheterna. Banan övergick i ett stenigt endurospår (i stil med Björbybanan ungefär) och efter nån halvkilometers kämpande fastnande jag på två stora stenar och var nu så trött att jag inte kunde rubba hojen. "Lättare specialprov, även körbara med offroad-MC" hade det stått i inbjudan. Jag skall inte återge de saker jag tänkte just då...
Vad som borde gjort mig misstänksam var att ingen kommit och kört om, det hade ju inte gått speciellt fort precis. När jag pustat ut en stund insåg jag att förstås kört fel. Lyckades efter mycket kämpande få loss hojen från stenarna, men det gick inte att vända så jag fortsatte en bit tills skogen blev litet glesare och det såg ut som om det gick att ta sig runt och tillbaka. Efter ett antal vurpor bland stenrösena var jag äntligen tillbaks på den ordinarie banan och kunde ta mig i mål. Nu var jag tröttare än jag någonsin varit tidigare
(åtminstone kändes det så då). Lade mig i skuggan bredvid en bil och bara pustade. Det dröjde länge innan jag ens orkade resa mig upp.
Dagens tidsschema var förstås spräckt. Just då kände man inte för nästa enduroprov...
En tröst i bedrövelsen kan ju vara att det inte bara var jag som körde fel. Så många andra gjorde det också att sträckan fick strykas.
Det var tydligen ett gammalt kåsaspår vi varit inne på. Hmm...
En annan tröst var att hojen inte såg alltför bedrövlig ut trots att den formligen släpats genom snåren. Men det skulle det bli ändring på!

Specialprov 2 - enduroprov Frasta
Efter första specialprovet sade jag till Eje att jag avstår nästa prov som också var ett enduroprov. Efter att ha åkt några mil hoj och hunnit dricka och vila en del kom vi fram till nästa specialprov och förmodligen var jag fortfarande omtöcknad för jag bestämde mig för att köra även detta.
Det här provet var en ren skogsbana bland granar och blåbärsris och jag kände redan efter några hundra meter att jag långtifrån hade
återhämtat mig. Efter några hundra meter till kom vi fram till ett rejält surhål där några endurohojar redan satt fast. Valet stod mellan
att fastna i hålet eller att fastna i skogen. Jag valde skogen och plöjde rätt igenom ett snår bredvid surhålet och lyckades faktiskt ta mig igenom utan alltför stora problem. Provet fortsatte i samma stil och två vurpor och ett antal hala rötter och stubbar senare kom jag i mål, nästan lika trött igen.
Om det första provet varit ok bara man hade följt banan tycker jag faktiskt att det här var väl svårt för offroadare - åtminstone om man kör sådana klumpar som jag och några till gjorde.

Specialprov 3 - gräs/enduroprov Vretstugan två varv
Det här provet började bra och passade twinnen bättre. Gräsbanor är ju kul, men tyvärr hade man även dragit en slinga genom skogen med rätt många höga och vassa stenar. När jag kom till stenpartiet på andra varvet försökte jag köra bredvid några stenar för att skona hasplåten, men styret måste ha slagit i ett träd för plötsligt small det bara och jag låg bland stenarna igen. Det här gången hördes det på smällen att det gått illa, och när jag lyckats baxa upp hojen visar det sig att hela högersidan på tanken var intryckt. Kanske skulle jag ha lyssnat på startmannen på den här sträckan som sade: "Fin cykel det där. Den är värd ett bättre öde än en sån som dig!" Jag var noga med att han inte skulle se hojen efter målgång.

Specialprov 4 - gräsprov Valsberga
Äntligen ett prov som passade mig och hojen. Tre varv på en kul och lättkörd gräsbana. Fick en någorlunda skaplig tid med tanke på
omständigheterna.

Specialprov 5 - enduroprov Nippebo
Efter att ha blivit bränd på de tidigare enduroproven lät jag Eje köra först och väntade tills han kommit i mål innan jag bestämde mig om jag skulle köra det här provet. På frågan om det var körbart med twinnen svarade han "Du skulle ha ett helvete!"
Bestämde mig för att inte köra.

Dag 2, tisdag
Den här dagen kom att bli litet av ett antiklimax för oss båda. Eje beslöt sig för att bryta redan på måndag kväll eftersom han hade
alltför ont (på ett ställe som inte skall nämnas här). För egen del blev det bara två specialprov.

Specialprov 6 - enduroprov Nippebo
Eftersom det här provet var samma som femman strök jag mig även här.

Specialprov 7 - rallyprov Björkhult Sparreholm
Detta var det prov jag sett mest fram emot, men tyvärr ströks det. Någon hästägare hade tydligen fått kalla fötter (hovar?).
Borde inte sånt kollas innan kan man tycka?

Specialprov 8 - gräsprov Gälltorps gård ett varv
Det här var nog det roligaste provet på hela tävlingen! Ett fem km långt gräsprov som slingrade sig fram på några stora ägor. Skitkul.
Skaplig tid blev det också.

Specialprov 9 - speedwayprov Svansta Nyköping
Gick inte så värst bra. Banan var snustorr och oerhört hård och halkig. Jag blev hjälplöst efter några endurohojar som körde samma heat.

I kön till starten på speedwayprovet

Efter det här så bröt vi tävlingen, åt lunch och åkte hem. Hade tidigare under dagen bestämt oss för det. Det var långt hem och Eje
skulle upp tidigt på onsdag morgon.

Det gick alltså "sådär" för oss båda, men det betyder inte att det var misslyckat. Fyradagars är inte bara specialproven utan inte minst
transporterna som är en stor del av nöjet. Vi åkte fantastiskt fina grus- och asfaltvägar mellan proven. Särskilt andra dagens vägar var
riktiga höjdarvägar emellanåt.
Förhoppningsvis blir det Fyradagars även nästa år (och gärna på en annan cykel i så fall).

*****************************************************************************************************************

Fyradagars 2005 i Borås

Hade fått ett ryck och anmält mig till Fyradagars enduro i Borås den 4-7 juli. Har man aldrig kört en tävling förr så är det väl dags att
passa på innan man fyller femtio. Tävlingen skulle vara körbar med offroadare så det lockade att testa vad man klarar av. Hade
försiktigtvis bara anmält mig till de två första dagarna.
239 förare var anmälda och av dessa är det bara jag och en till som körde AT och tre som körde KTM 950, men i övrigt var det mest
endurohojar. Orange verkade vara den dominerande färgen.
Förutom svenskar var det förare från Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Holland. Däribland svenska och finska juniorlandslaget.
Ett tufft startfält för en nybörjade på AT kan tyckas, men den dominerande gruppen verkade vara glada amatörer som åkte för att det
var kul.

Hursomhelst - skall man delta gäller det att förbereda både sig själv och hojen.
Steg ett var att gå med i en klubb. Jag valde Grums eftersom jag jobbar där och eftersom de verkar ha en bana med gott om
träningstider. Har styrketränat en del och kört 35 varv på crossbanan i Grums (även det en hel del styrketräning om man kör twin!).

Hojen avlastad söndag em. och inkörd i parc fermé.

Gott om hojar i parcen, bl.a. denna fd. PG-hoj.

Tävlingen gick den 4-7 juli, men anmälan ägde rum på söndag den 3:e.
Anlände till Borås på söndag eftermiddag och anmälde mig och hojen. "Skall du köra med den där?" sade en av gubbarna vid anmälan.
Kändes uppmuntrande!
Efter anmälan ställdes hojen in i inhägnat område - parc fermé. Där fanns mycket att titta på, bl.a. en gammal PG-hoj som kördes av
en kille från Lerum.
Vid anmälan delades starlista och roadbook för första dagen ut.

Dag 1
Första start på måndag gick kl. 08.00, men själv hade jag en sen starttid så jag kom iväg först 09.37. Startade tillsammans med en
kille på en Husaberg 400. Vi kom att följas åt vid alla tidkontroller under de två dagarna som jag var med.

Start dag 1

Första specialprovet gick på ett industriområde inne i Borås. Man hade gjort en endurobana i en snårskog. Banan var kort och
kördes bara ett varv. Var nog tur det. Det var ganska sönderkört när jag kom och hade en del problem. Får väl till viss del skyllas
på orutin och på att det var första provet.
Därefter gick färden norrut mot Alingsås och efter knappt fem mil var det dags för
andra specialprovet som gick på en crossbana i Hol. Tre varv. Det var löst och backigt, men jag tyckte jag fick in flytet ändå.
Då åkte jag förstås i backen i en kurva och skadade vä backpegel och blinkers. Dessutom lyckades jag spräcka roadbookhållaren.
I Alingsås var det dags för första tidskontrollen. Var där i god tid och han pusta litet och köpa en glass. Det var överhuvudtaget
lätt att hitta med roadbooken och jag kom aldrig i tidsnöd till någon TK (sammanlagt 10 st totalt på två dagar inkl. målgång).
Efter Alingsås bar det av mot Lerum där två specialprov hölls i närheten av varann.
Tredje specialprovet var ett gräsprov på en flack gräsplan och förhållandevis enkelt. Kördes tre varv. Lyckades dock åka av banan
ett par gånger så tiden blev nog inte så lysande. Direkt efter tredje var det dags för
fjärde specialprovet som också var ett gräsprov, men på en bana som var kuperad med några kurvor i backar som var litet besvärliga
med AT:n. Kördes tre varv. I ett stalp for den trasiga backspegeln iväg som ett skott och träffade hjälmen.

Fjärde specialprovet - gräsbana. (Foto Robban S.)

Femte specialprovet kördes i en slalombacke i Bollebygd. Litet besvärligt i nedre kurvorna eftersom AT:n är tung och svår att få
hejd på. Tur att det inte var blött...

Sjätte specialprovet var på en supermotardbana i Svaneholm. 3 varv. Kul och lättåkt med twinnen. Tyvärr hade jag fått kramp i
både underarmar och ben vid det här laget. Hade väl druckit för litet. Det var varmt!
Sjunde och sista specialprovet för dagen var en regelrätt endurobana i Bråt. 5 km lång. Svårkört med twinnen, men kul! Inga
surhål eller extrema svårigheter. Efter detta gick färden tillbaks till Borås för målgång och inlåsning av hojen. Blev totalt drygt
20 mil första dagen. Var extremt trött efter dag 1!

Dag 2
Strålande sol på tisdag morgon. Såg ut att bli ännu varmare än måndagen och det visade sig stämma. Blev visst uppemot 30 grader på eftermiddagen. Startade 09.07.

Start dag 2

Den här dagen bar det av ner mot Småland och det blev betydligt mer grusväg på transporterna än under första dagen.
Åttonde specialprovet var ett rallyprov på en avlyst skogsväg. Gick ganska fort stundtals, och litet svårare än jag trott eftersom
det var ganska sönderkört. Passade dock twinnen bra.
Nionde specialprovet var ett enduroprov i Spjutsås. Gick ganska bra tyckte jag.
Tionde specialprovet var tre varv i Tuscabanan (crossbana i Svenljunga). Kul men jobbigt!
Elfte specialprovet var förlagt till speedwaybanan i Gislaved. Fyra varv. Sex hojar åt gången startade. Här hängde jag med
någorlunda och var nog bara ett halvt varv efter täten vid mål. En speedwaybana är inte helt slät om nån nu trodde det... Otroligt kul!
Tolfte specialprovet var ett cross/enduroprov på Skilleråsbanan utanför Tranemo. Jobbig bana med mycket backar och lös sand.
Vi storhojar hade egen hejarklack.
Trettonde och sista specialprovet var ett rallyprov i Bråt. Snabb skogsväg och äkta grusbuskörning med den fördelen att man slapp
riskera möte:-))
Var i mål i Borås vid femtiden och överlag så hade dag två känts betydligt bättre än första dagen. Var inte alls lika trött. Hade väl fått
litet rutin i alla fall...

Ni grusbusar som läser detta och tycker att det verkar ha varit kul har helt rätt! Jag fick verkligen mersmak och kommer att åka fler
gånger om jag har möjlighet. Hoppas fler kan ställa upp på storhojar. Själv jag körde enbart för att komma runt och ha kul och några
bra tider var det naturligtvis aldrig fråga om. Ville inte köra hårdare än att jag var säker på att klara alla proven utan större blessyrer.
AT:n är ju egentligen inte byggd för sådan här åkning, men det går och inget av proven var extremt svårt. En fördel med en stor
offroadare i de här sammanhangen är att man kan utnyttja transporterna till att vila och njuta av färden. Såg hur enduroförarna satt
på alla möjliga konstiga sätt mot slutet av dagen. Babianarslen var namnet!
Överlag var tävlingen välorganiserad och ingen buskörning förekom på transporterna såvitt jag såg i alla fall.
Tack till Fredrick på High-Side för mek och råd inför tävlingen!

Hojen var preparerad på följande sätt:

* Progressiva framfjädrar från Wirth
* Bakfjäder från Öhlins (95 N/mm.)
* Nytt drivpaket (16, 46)
* Nya däck, Pirelli MT17 bak och MT21 fram
* Barkbusters från Touratech
* Toplite skyddsfilm på strålkastare, tank och sidokåpor
* Hög framskärm + plus liten stänka
* Ny olja och filter
* Sedan tidigare har jag Touratech fotpinnar och styrhöjare

AfricaTwin "ready for race" Observera snålvarianten av Camelbak

Fjädrarna innan montering Gult är inte fult!

Handskydd innan montering av spoilers Hög hoj lutar betänkligt - förlänga stödet?

Hann ej testa fjädringen ordentligt innan tävlingen. Den kändes stötig i början, men man vande sig och jag skulle inte ha velat
vara utan den hårdare fjädringen på de tuffare proven. Det går att köra betydligt hårdare med hojen nu - betydligt hårdare än vad
jag klarar av skulle jag tro. Får väl börja träna inför nästa år!

//Anders J. #212